Ovädret
Igår natt kom det värsta ovädret ja varit med om in över Tirgu Mures, och lika snabbt försvann det.
Jag hade setat hela kvällen och läst igenom kemilabbarna vi ska ha tenta på nu på måndag. Runt kl 01.00 gick jag in till Arben för att spendera småtimmarna med att diskutera livets små och stora saker. Natten var mörk med oranga gatlampor nedanför vårat våningshus.
Jag skulle precis gå ut ur Arbens rum när ett tryck kom som fick fönstrena att knaka. Papprena på Arbens skrivbord spreds över hela rummet, trots att inte fönstrena ens var öppna. Sen kollade jag ut och såg det stora träder på husets kortsida som, trots sin storlek, dansade som besatt i natten. I fjärran började blixtrar slå ner men deras muller doldes av vindens skrik. En elkabel gick av bortta vid stora köpcentret och dess blå blixtrar skapade ett fyrverkeri i miniatyr.
Regner började ösa ner som om det hade bråttom att nå marken. Jag ställde med vid fönstret för att bevittna skådespelet men var lika rädd för att fönsterrutorna skulle krossas inåt rakt i mitt ansikte.
Lika snabbt som vädret ankommit försvann det. Enda spåret av dess besök var de fordande floderna på gatan nedanför och den dansande blå ljusskenet från den trasiga elledningen.
Nedanför sprang ett pack på 6 gatuhundar även ner längs gatan, troligen lika förvånade men mer våta än jag
Jag hade setat hela kvällen och läst igenom kemilabbarna vi ska ha tenta på nu på måndag. Runt kl 01.00 gick jag in till Arben för att spendera småtimmarna med att diskutera livets små och stora saker. Natten var mörk med oranga gatlampor nedanför vårat våningshus.
Jag skulle precis gå ut ur Arbens rum när ett tryck kom som fick fönstrena att knaka. Papprena på Arbens skrivbord spreds över hela rummet, trots att inte fönstrena ens var öppna. Sen kollade jag ut och såg det stora träder på husets kortsida som, trots sin storlek, dansade som besatt i natten. I fjärran började blixtrar slå ner men deras muller doldes av vindens skrik. En elkabel gick av bortta vid stora köpcentret och dess blå blixtrar skapade ett fyrverkeri i miniatyr.
Regner började ösa ner som om det hade bråttom att nå marken. Jag ställde med vid fönstret för att bevittna skådespelet men var lika rädd för att fönsterrutorna skulle krossas inåt rakt i mitt ansikte.
Lika snabbt som vädret ankommit försvann det. Enda spåret av dess besök var de fordande floderna på gatan nedanför och den dansande blå ljusskenet från den trasiga elledningen.
Nedanför sprang ett pack på 6 gatuhundar även ner längs gatan, troligen lika förvånade men mer våta än jag
Kommentarer
Postat av: Evelina
jag älskar oväder det är så läskigt & mysigt.
Trackback
