Drama
Första patienten som medicinstuderande.
Jag och grabbarna (Arben, Florent; Ridvan, Roger, Umid) och Anna skulle gå till ett solarium för att få en sexig bränna lagom till sommaren (som för övrigt lyser med sin frånvaro i detta land).
När vi gick längs gatan mot solariet kom vi förbi en busshållsplats där en kvinna ligger med ansiktet i marken, gör lite ryckiga rörselser med högra armen, men annars helt till synes livlös. Armens rörelse får oss att tänka på kanske ett epileptiskt anfall, men vi vet inte. Ingen gör någonting alls, fastän det finns väldigt många människor där. Får mej att tänka på ett psykologiskt experiment min förra arbetskamrat Rita berättade för mej om. Experimentet hade kommit fram till att chansen att någon ska hjälpa en medmänniska i nöd är omvänt proportionell mot antalet människor vi platsen. Alltså, ju fler människor det är på platsen, desto mindre chans är det att någon kommer hjälpa denne i nöd, då alla tänker "men det där kan väl nån annan göra istället, varför måste alltid jag vara den som är den räddande ängeln?"
Kvinnan är helt klart en zigenare, men sitt karaktäristiska huckle och färggranna klänning och mörkare hudfärg, troligtvis i 70-årsåldern.
Vi alla stannar upp, tittar och undrar varför ingen gör någonting, inser att ingen heller kommer göra ett skit, så vi slänger oss in i hetluften. Tar pulsen, kollar andningen och märker att hon iallafall lever. Vi ringer ambulansen, och stannar där tills den ska komma. Vi försöker inte flytta henne, av rädsla att hon kanske skadat nacken, och därmed kanske åsamkas mer skada om vi flyttar henne.
Kvinnan doftar aceton, inte sprit, och en rumänsk kvinna kommer fram till mej och säger "beau" och gör tecknet för att dricka, antyder att kvinnan är så full att hon kollapsat.
En annan person påpekar hennes position med ansiktet rakt ner i marken, att hon kanske kan kvävas, så jag och Arben flyttar om henne till framåtstupa sidoläge, dock på höger sida men iallafall, man kan inte vara så petig.
Arben går ner, pratar lite med henne, hon vaknar sakta till, men vi säger åt henne på rumänska "stai aici", alltså stanna här, eller ligg kvar.
Efter ett tag kommer ambulansen. Förarna kommer ut och jag säger någonting på engelska, och får svaret "prata rumänska" av den otacksamma gubbjäveln.
Anna, som är den enda rumänen i sällskapet, går in och talar om vad som hänt.
Jag, Arben och de två ambulansmännen hjälps åt att lyfta upp henne på båren och hon far iväg.
Senare på kvällen går jag, Ridvan och Arben hemåt och jag tänker på vad som vi hade sett. Kvinnan vad medvetslös, eller iallafall medvetandenedsatt och doftade starkt av aceton.
Jag säger till Arben och Ridvan "den där kvinnan idag. Hon doftade aceton. Det måste ha varit...." och så säger vi i kör "diabetes!!!!".
Hypoglycemi, alltså kraftigt nedsatt blodsocker, som kan komma av diabetes, tvingar kroppen att använda alternativa energisubstrat istället för glukos, och detta kan t.ex. vara s.k. ketonkroppar. Ketonkroppar ger personen en kraftig andedräkt av aceton. Kvinnan hade alltså diabetes, hade fått en hypoglykemisk chock för att hon inte skött sin diabetes så bra den dagen och tappar medvetande och fallit ihop på gatan. De förbigående människorna såg en däckad zigensk kvinna som luktade sprit, och såg det bättre att lämna henne liggandes tills hon hade nyktrat till. Tänk vad fel det kan bli.
Får mej att tänka på en sak som min goda vän Linnea en gång berättat för mej. Om en gammal man i Stockholm som fallit ihop på Drottninggatan på natten. Ingen gjordet ett skit, och mannen var död när någon kom sig för att göra nånting. De förbigående stockholmarna såg en man däckad på gatan och tog honom för en fyllis med för mycket innanför västen, och liksom nu lämnade honom för att nyktra till. Det som egentligen hade hänt var att mannen gått ut och glömt sin hjärtmedicin hemma, fått en hjärtattack på gatan och fallit ihop. Inget mer än så. Han kunde ha räddats om någon bara sett förbi det som verkade uppenbart och hjälpt honom.
Så nästa gång ni ser någon i nöd, tänk inte så mycket, bara gör. För tänk om...
Jag och grabbarna (Arben, Florent; Ridvan, Roger, Umid) och Anna skulle gå till ett solarium för att få en sexig bränna lagom till sommaren (som för övrigt lyser med sin frånvaro i detta land).
När vi gick längs gatan mot solariet kom vi förbi en busshållsplats där en kvinna ligger med ansiktet i marken, gör lite ryckiga rörselser med högra armen, men annars helt till synes livlös. Armens rörelse får oss att tänka på kanske ett epileptiskt anfall, men vi vet inte. Ingen gör någonting alls, fastän det finns väldigt många människor där. Får mej att tänka på ett psykologiskt experiment min förra arbetskamrat Rita berättade för mej om. Experimentet hade kommit fram till att chansen att någon ska hjälpa en medmänniska i nöd är omvänt proportionell mot antalet människor vi platsen. Alltså, ju fler människor det är på platsen, desto mindre chans är det att någon kommer hjälpa denne i nöd, då alla tänker "men det där kan väl nån annan göra istället, varför måste alltid jag vara den som är den räddande ängeln?"
Kvinnan är helt klart en zigenare, men sitt karaktäristiska huckle och färggranna klänning och mörkare hudfärg, troligtvis i 70-årsåldern.
Vi alla stannar upp, tittar och undrar varför ingen gör någonting, inser att ingen heller kommer göra ett skit, så vi slänger oss in i hetluften. Tar pulsen, kollar andningen och märker att hon iallafall lever. Vi ringer ambulansen, och stannar där tills den ska komma. Vi försöker inte flytta henne, av rädsla att hon kanske skadat nacken, och därmed kanske åsamkas mer skada om vi flyttar henne.
Kvinnan doftar aceton, inte sprit, och en rumänsk kvinna kommer fram till mej och säger "beau" och gör tecknet för att dricka, antyder att kvinnan är så full att hon kollapsat.
En annan person påpekar hennes position med ansiktet rakt ner i marken, att hon kanske kan kvävas, så jag och Arben flyttar om henne till framåtstupa sidoläge, dock på höger sida men iallafall, man kan inte vara så petig.
Arben går ner, pratar lite med henne, hon vaknar sakta till, men vi säger åt henne på rumänska "stai aici", alltså stanna här, eller ligg kvar.
Efter ett tag kommer ambulansen. Förarna kommer ut och jag säger någonting på engelska, och får svaret "prata rumänska" av den otacksamma gubbjäveln.
Anna, som är den enda rumänen i sällskapet, går in och talar om vad som hänt.
Jag, Arben och de två ambulansmännen hjälps åt att lyfta upp henne på båren och hon far iväg.
Senare på kvällen går jag, Ridvan och Arben hemåt och jag tänker på vad som vi hade sett. Kvinnan vad medvetslös, eller iallafall medvetandenedsatt och doftade starkt av aceton.
Jag säger till Arben och Ridvan "den där kvinnan idag. Hon doftade aceton. Det måste ha varit...." och så säger vi i kör "diabetes!!!!".
Hypoglycemi, alltså kraftigt nedsatt blodsocker, som kan komma av diabetes, tvingar kroppen att använda alternativa energisubstrat istället för glukos, och detta kan t.ex. vara s.k. ketonkroppar. Ketonkroppar ger personen en kraftig andedräkt av aceton. Kvinnan hade alltså diabetes, hade fått en hypoglykemisk chock för att hon inte skött sin diabetes så bra den dagen och tappar medvetande och fallit ihop på gatan. De förbigående människorna såg en däckad zigensk kvinna som luktade sprit, och såg det bättre att lämna henne liggandes tills hon hade nyktrat till. Tänk vad fel det kan bli.
Får mej att tänka på en sak som min goda vän Linnea en gång berättat för mej. Om en gammal man i Stockholm som fallit ihop på Drottninggatan på natten. Ingen gjordet ett skit, och mannen var död när någon kom sig för att göra nånting. De förbigående stockholmarna såg en man däckad på gatan och tog honom för en fyllis med för mycket innanför västen, och liksom nu lämnade honom för att nyktra till. Det som egentligen hade hänt var att mannen gått ut och glömt sin hjärtmedicin hemma, fått en hjärtattack på gatan och fallit ihop. Inget mer än så. Han kunde ha räddats om någon bara sett förbi det som verkade uppenbart och hjälpt honom.
Så nästa gång ni ser någon i nöd, tänk inte så mycket, bara gör. För tänk om...
Kommentarer
Trackback
