Sibiu
Var på besök i Sibiu i helgen. Det var ett impulsbeslut då alla grabbar skulle ta en sväng till Cluj över dagen (och jag är inget stort fan av Cluj) passade jag också på att se mig om och besöka min vän Daria som precis flyttat dit.
Staden ligger bara 3,5 h från Tirgu Mures med buss och resan kostar bara mellan 16-20 lei (ca 45 kr) så det är ingen dyr eller jobbig resa.
Staden är jättefin, och om jag förstod det rätt består den av 3 ringmurar som går runt själva stadskärnan som delas in i Piata Mica (Lilla torget) och Piata Mare (Stora torget) och Piata Huet. Dessa ringmurar är inte hela, det återstår bara en del fragment av dom, men som egenskap av Europas kulturhuvudstad 2007 (tillsammans med Luxemburg) finns gott om utsatta informationstavlor för turister på både tyska, ungerska, rumänska och engelska som förklarar vad de olika strukturerna är. Och inte nog med det, staden klassades som Europas 8:e mest idylliska stad att bo i av Forbes Magazine.
Det märks att staden fått mycket influenser från tysk kultur då man istället för som i Tirgu Mures hittar det mesta skrivet på både rumänska och ungerska står det mesta i Sibiu på rumänska och tyska. Staden heter för övrigt "Hermannstadt" på tyska. Staden tillhörde först Österikiska-Ungerska imperiet, som innan första världskriget ägde Transylvanien, men efter första världskriget då Transylvanien överlämnades till Rumänien blev staden Rumänsk.
Staden ligger i Cibin-sänkan och det märktes dagen jag kom dit att temperaturen var aningen lägre än i Tirgu Mures.
Eftersom Daria är så pass nyinflyttad i staden så kände hon inte heller till så mycket av vad som fanns att se, så våran expedition blev ett ömsesidigt upptäckande av staden.
Det första vi kom till var Piata Huet som huserar den Evangeliska Luteranska katedralen, en gigantisk byggnad men otroliga stentavlor inuti. Tyvärr höll det för tillfället på med en renovering av kyrkans stora sal, så skönheten förgicks lite i myllret av träfortifikationer som nådde upp till taket.
Det var inte tillåtet av ta kort därinne, så ni får ta mig på ordet att det var vackert, och stenuthuggningarna som avbildade adelsfamiljers vapensköldar slog en med häpnad.
Därefter gick resan mot Piata Mica över Lögnernas bro ("Podul Minciunilor"). Lögnernas bro var tidigare en träbro, som fick sitt namn av att om en lögnare gick över bron skulle personen falla av den. Källan till denna myt känner jag dock inte till.
Verkar som jag står stadigt på den iallafall.
Bron leder fram till Piata Mica. Det finns inte så mycket att säga om detta torg, det finns ett konstmuseum anknutet till det men i jämförelse med Piata Mare har Piata Mica mindre betydelse.
Här är min vän Daria som jag hälsade på poserarandes vid Piata Mica. Det vita tornet som syns i bild är Turnul Sfatului (ordagrant "Förslagets torn" men menas mer "Council Tower"). I detta torn kan man gå upp och få en underbar utsikt över staden. Kostnaden är 2 lei/person och högst upp finns en kikare som man får titta igenom för 50 lei i tre minuter. Har man hypertelorism som jag är denna kikare med icke-justerbara kikgluggar av föga funktionalitet.
Här är utsikten från Turnul Sfatului mot Piata Mare.
Går man sedan ner för detta torn och passerar genom valven under tornet som ni såg på bilden över Piata Mica kommer man in på Piata Mare.
På just denna bild syns "baksidan" av Turnul Sfatului längst till höger, och centralt i bilden syns Roman-Catholic kyrkan. Allra längs till vänster syns delar av stadshuset.
Mitt i på detta torg finns en fontän som spelar ett vattenspel med jämna mellanrum, mycket populärt av stadens småfåglar som gärna tar sig ett bad vid dessa tillfällen.
Appropå djur kan nämnas att staden precis som de flesta Rumänska städer befolkas av en riklig skara löshundar. I denna stad har man tydligen försökt lösa problemet med att fånga, märka och sterilisera/kastrera dessa hundar.
Efter Piata Mare fortsatte resan till det medicinska universitetet i staden. Detta verkar vara nybyggt med tanke på dess moderna utseende, eller också är det nyrenoverat.
Kvällen fylldes med en pubrunda och fotboll (Frankrike-Rumänien 2-0). Kan klart rekommendera den irländska puben som finns i anslutning Strada Avram Iancu på vänster sida. Saknar man (som jag tycker är) den Europeiska pubstämningen går man hit.
Staden ligger bara 3,5 h från Tirgu Mures med buss och resan kostar bara mellan 16-20 lei (ca 45 kr) så det är ingen dyr eller jobbig resa.
Staden är jättefin, och om jag förstod det rätt består den av 3 ringmurar som går runt själva stadskärnan som delas in i Piata Mica (Lilla torget) och Piata Mare (Stora torget) och Piata Huet. Dessa ringmurar är inte hela, det återstår bara en del fragment av dom, men som egenskap av Europas kulturhuvudstad 2007 (tillsammans med Luxemburg) finns gott om utsatta informationstavlor för turister på både tyska, ungerska, rumänska och engelska som förklarar vad de olika strukturerna är. Och inte nog med det, staden klassades som Europas 8:e mest idylliska stad att bo i av Forbes Magazine.
Det märks att staden fått mycket influenser från tysk kultur då man istället för som i Tirgu Mures hittar det mesta skrivet på både rumänska och ungerska står det mesta i Sibiu på rumänska och tyska. Staden heter för övrigt "Hermannstadt" på tyska. Staden tillhörde först Österikiska-Ungerska imperiet, som innan första världskriget ägde Transylvanien, men efter första världskriget då Transylvanien överlämnades till Rumänien blev staden Rumänsk.
Staden ligger i Cibin-sänkan och det märktes dagen jag kom dit att temperaturen var aningen lägre än i Tirgu Mures.
Eftersom Daria är så pass nyinflyttad i staden så kände hon inte heller till så mycket av vad som fanns att se, så våran expedition blev ett ömsesidigt upptäckande av staden.
Det första vi kom till var Piata Huet som huserar den Evangeliska Luteranska katedralen, en gigantisk byggnad men otroliga stentavlor inuti. Tyvärr höll det för tillfället på med en renovering av kyrkans stora sal, så skönheten förgicks lite i myllret av träfortifikationer som nådde upp till taket.
Det var inte tillåtet av ta kort därinne, så ni får ta mig på ordet att det var vackert, och stenuthuggningarna som avbildade adelsfamiljers vapensköldar slog en med häpnad.
Därefter gick resan mot Piata Mica över Lögnernas bro ("Podul Minciunilor"). Lögnernas bro var tidigare en träbro, som fick sitt namn av att om en lögnare gick över bron skulle personen falla av den. Källan till denna myt känner jag dock inte till.
Verkar som jag står stadigt på den iallafall.
Bron leder fram till Piata Mica. Det finns inte så mycket att säga om detta torg, det finns ett konstmuseum anknutet till det men i jämförelse med Piata Mare har Piata Mica mindre betydelse.
Här är min vän Daria som jag hälsade på poserarandes vid Piata Mica. Det vita tornet som syns i bild är Turnul Sfatului (ordagrant "Förslagets torn" men menas mer "Council Tower"). I detta torn kan man gå upp och få en underbar utsikt över staden. Kostnaden är 2 lei/person och högst upp finns en kikare som man får titta igenom för 50 lei i tre minuter. Har man hypertelorism som jag är denna kikare med icke-justerbara kikgluggar av föga funktionalitet.
Här är utsikten från Turnul Sfatului mot Piata Mare.
Går man sedan ner för detta torn och passerar genom valven under tornet som ni såg på bilden över Piata Mica kommer man in på Piata Mare.
På just denna bild syns "baksidan" av Turnul Sfatului längst till höger, och centralt i bilden syns Roman-Catholic kyrkan. Allra längs till vänster syns delar av stadshuset.
Mitt i på detta torg finns en fontän som spelar ett vattenspel med jämna mellanrum, mycket populärt av stadens småfåglar som gärna tar sig ett bad vid dessa tillfällen.
Appropå djur kan nämnas att staden precis som de flesta Rumänska städer befolkas av en riklig skara löshundar. I denna stad har man tydligen försökt lösa problemet med att fånga, märka och sterilisera/kastrera dessa hundar.
Efter Piata Mare fortsatte resan till det medicinska universitetet i staden. Detta verkar vara nybyggt med tanke på dess moderna utseende, eller också är det nyrenoverat.
Kvällen fylldes med en pubrunda och fotboll (Frankrike-Rumänien 2-0). Kan klart rekommendera den irländska puben som finns i anslutning Strada Avram Iancu på vänster sida. Saknar man (som jag tycker är) den Europeiska pubstämningen går man hit.
Kommentarer
Postat av: Jimmy Jonsson
Bron som du står på i första bilden kallas för bridge of liars, för att alla nyförälskade ungdomar står där och lovar saker som de inte kan hålla
Postat av: Jimmy Jonsson
Det är vad jag har hört iallafall =)
Trackback
